Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Begge slagen hade gjort bäst, att endast hålla sig till
det herrliga slott, som fans på jorden, för att icke allt
för hastigt nödgas öfvergifva dem, man i oträngdt mål
bygde i luften. Ty då tåget återvände från kyrkan till
konungaborgen, brast på en gång ett oväder löst, som
inom några minuter gjorde slut på hela grannlåten af och
i tåget. Åskådarne hastade att söka skydd under tak,
och tågets fjedrar, spetsar, siden, cachemirer och
guldstickningar förvandlades i lumpor.
Hofsmickrarne torkade, tigande, sina genomblötta
kläder. De skrockfulla funderade på den af skalden antydda
“mång dunkla ödens obefarna stig.“
Kortsynte! De fördjupade sig i orimliga tydningar af
inbillade järtecken, och märkte ej den talisman mot
befarade vidrigheter, som just på denna dag förärades
ungdomsfursten af en annan skald:
»Lejonet, som springer öfver
de strömmar tre med lätta fjet,
en mäktig ledare behöfver:
var stark, om du vill tygla det!“[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
