Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konungen, hvarifrån han skulle få. gå attspatseta. Inne
hos H* M* hände, att han kom i tal med Gref
Stackel-berg och att Prinsen redan monterad på en fot af
gäl-löshet och egensinnighet, impatienteradcs öfver att han
ej strax fick gå i trädgården och hafva goda vän med
sig. Förgäfves tillsades han af både denne och
Konungen, att han skulle vänta och hafva tålamod. Prinsens
otålighet slöts med bitterhets och förtrytelses tårar.
Konungen blef ond och förböd Prinsen gå utur sin kam*
mare, dit han strax skulle återvända. Sedermera var
Prinsen beskedlig hela dagen, så att Konungen
upphäf-de arrestbeslutet.
Den 11 September e. m. foro vi ut åt Malmviksvä*
gen med Prinsen. I vagnen var han böjd för gällöshet
och såg ledsen ut. Yi stego ur på samma ställe, der vi
förr plockat champignoner, hvarest Prinsen åt sin
afton-vard. Yi skulle sedermera gå litet omkring till fots att
förskaffa Prinsen rörelse. Under gåendet gaf väl Prinsen
tillkänäa vissa behof, men sednare än han bort, och när
man skulle hjelpa honom, voro både stora och lilla
bu-bu beställda. Som han tyckte att Stackelberg ej gjorde
så stor affaire som jag af en osnygghet, som Prinsen ej
på ett par månader begått, ville han en stund
näppeligen ens skämmas för sitt beteende. Han hörde
Stackel-berg reprochera sig sjelf, att Prinsen ej blifvit påmint,
innan vi foro ut med honom. Detta kunde väl hafva
varit en bilb‘g försigtighets attention, som ej bort
försummas; men barnet tog häraf anledning att anse sitt fet
blott böra skrifvas på en annans räkning. Han hörde
således med mycken kallsinnighet på mitt moraliserande*
tills jag måste taga i tu mera fermt med honom, att han
kunde öfvertygas det jag men te allvarsamt att han borde
och skulle straffas så snart vi kommo hem. Då först bör*
jade Prinsen falla till bönboken; men jag fortfor att de*
daignera honom, föga svara honom* gå långt stycke fram*
om honom, och icke se efter honom, antingen han
följde med eller icke. Han gick långsamt och steg för steg,
samt brydde sig föga om att avancera* Han hade Stac*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
