Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tionom, genom rörelser i hela hans kropp; men han
kund« tvingas att återhålla sina tårar. Ja, han gjorde
våld pa sig, att med egna raisonnemens kunna
öfvervin-na sig sjelf, medan han annu som oftast måste afliöra
skotten, innan vagnen hann uppkomma. Men han
rådde ej med sig, och vi borde ej äntras med honom, utan
nöjas med hans göda vilja och vänta allt af tiden samt
Prinsens tilltagande förfriift. Nar några månader en gång
förbigått, utan att han hör buller eller smällar, arattför*
moda, det han hinner förgäta sin en g&ng för dem
fattade skrämsel. Så snart vagnen uppkom foro vi med
honom till China, och glad var han. Prinsen
promenerade med nöje, öfverlemnande sig till all möjlig
munterhet och: glädlighet; men då han skulle ata gin aftonvard,
föll det honom in vägra Baron Wachtmeister att få
gif-va honom den; viljande Prinsen blött att Lifpagen De
Besehe, som i dag var med oss, skulle betjena honom,
efter ha» ej kunde få Gref Stackelberg. Han
preférera-de vägra aftonvarden för att slippa låta servera sig af
Wachtmeister. Jag tillsade då, att man strax skulle
taga hört maten och gifva dfen åt kusken, som körde oss.
Prilisen började gräta af harm. Jag tillsade honom au
genast upphöra med sin gråt, eljest skulle jäg snart skaffa
honom rätta skäl att gråta för; ty ottdika visste han väl
att jag ej-tillstadde honom. Hän tystnade genast; bad
om förlåtelse; lofvade vara rätt beskedlig; begärde Ä
äia sin äftönyard; emottog dfcn med’all både glädje ocK
höfiighet af Baron Wachtmeisters händ; Och varmtmter,
artig oeh böjlig hela aftonen»
Den 15 September. När karusellen i e. m. åter
skulle börja för sista gången, ville Prinsen ej gå dit, utan
gret Och nekade följa mig, huru jag ‘än försäkrade hö-f
nom, ått* han skulle få se ridas på qüintanan. oeh daséäs’
pareeå», aom gör hans stora fast, samt att ingenting
mera der i’ dag’ förehades. Allt var fÖTgäfves, Han blef
vid sitt nekande, som jag gåg vara fen verkan blott af
nyck beh egenstniiighet. Jag tog honom då uti handen
och sade helt torrt, att jag ej ville hora utaf några infal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
