Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
len och aldra minst envisheter: au musiken och ma?*
cherna roat honom förr och alltså måste göra det äfven
nu: att hvad som roade andra borde ock roa honom:
att det vore en ära för Prinsen få vara med och synas
samt deltaga i sina föräldrars lustbarheter t och att jag
med ett ord ej mer ville höra någon motsägelse eller
något pjunk» utan att han nu skulle följa jnig. På en gång
nedsväljde han sina tårar och ropade: «huru beskedlig
«han ville vara, på det jag åter måtte blifva glad. igen,)»
som hans egna ord föllo. Han ville bäras när vi kommo
utför trapporna för mängdens skull af folk och hästar,’
som syntes. Jag nekade och sade han skulle gå, det
vore alldeles ingen nöd att slippa fram. Han följde och
gick med munter mine, den han dock i det ögonblicket
tvingade sig till; men hvilken sedermera blef hans na«
turliga känsla och rörelse sedan och så snart han blifvit
bragt till lydnad. När spärr-ridningarne på quintanan
skulle börja ville Prinsen ej längre uthärda med påseen*
det, utan yrkade med pjunk att få fara borrt* Jag sva«
rade, att sådant icke skickade sig att Prinsen skulle gå
borrt innan han sett sin far och sina farbröder rida. Han»
räddbåga för pistolskotten var påtaglig; men jag hade
sagt honom att i dag brukades inga pistoler och, tilläde
jag, Prinsen måste nu qvarblifva till dess han sjelf fått
se, det jag aldrig berättar någonting för honom, som ej
är sannt. Han lydde, med tvingad god mine; men
fruktade högligen, till de6s han nu fick öfvertyga sig sjelf,
att de befarade pistolskotten ej i dag kommo i fråga.
Prinsen är aldrig mera beskedlig och lydig, än då hans
vilj^ nyss. blifvit bruten* Då känner han sig lycklig
ut-af att kunna råda på sig sjelf; i stället att då han endast
möter complaisance vid alU hvad.han vill, känna aldrig,
hans naturliga begär och böjelse för enrådighet och
motsägelse samt be fall nin gsl ystna d någon gtäns* 1 det
moralisk# umgåendét med denne Herre måste man vara myc*
ketjemn, ganska anständig och bruka böfiighet mot
ho-tyom mfcd a {lektion, samt inrätta ledandet oeh styrelsen
.med. .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
