Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inre rummet der han af Konungen i lördags blifvit
straffad, slod. för öppna dörrar och ännu tomt, emedan D.D.
M. M. ännu ej uppkommit. Prinsen skulle gå derin
med sin kavaljer; men nalkades knappt dörrarna förrän
åter ny gråt, utan att vilja gifva derlill något enda skäl;
utan ju mera man ville tysta och föreställa honom hans
barnslighet, desto mera ökades gråten och humeuret.
Al-la närvarande funno detta sednare, och många tillsade
Wachtmeister, huru nu just eu aga skulle komma väl till
pass, när så mycken ondska visade sig hos barnet för
ingenting. Men Wachtmeister tyckte ännu, att icke
vore värdt klaga för Konungen eller mig, utan att det
gjorde tillfyllest förkunna Prinsen, att då han ej viste
skicka sig ibland sina höga föräldrars sällskap, så ville ock
Wachtmeister nu föra honom ned i sina rum, der han
finge vara allena och se ingen, samt förblifva der. Jag
var nu i min kammare, när Prinsen för andra gången
nedkom och Wachmeister berättade mig livad som
passerat. Jag tog då H. K. H. i en allvarsam skur
deröf-ver, att han ej kunde säga mig någon orsak hvarföre
han gret, tilläggande: att han då utan tvifvel ville få att
gråta för och förtjena de straff, som tillhöra ondska och
olydnad. Han blef härvid högst uppmärksam. Jag
erinrade honom hvad han lofvat, föreställde honom hvad
heder för honom att få vara deruppe, hvad glädje och
ro han der kunde njuta, om han skickade sig så, som
han kan och ofta gjort när han velat och fått tillsägelse
om af dem, som dertill äga rättighet. Han hade nu att
blifva i sin kammare, der ingen af oss mera ville
bemöda sig om honom, och finge jag om allt göra min
berättelse till Könüngen. Prinsen blef, innan jag slöt mitt
tal, högst ångerfull och udofvade bättring, med ifrigaste
bön om förlåtelse och att få gå upp igen ånyo och reparera
sin tort. Jag lofvade förgäta allt om han hölle ord, och
tillstadde honom således att åter på nytt gå upp med
sin kavaljer. Men knappt var’Wachtmeister å nyo
dit-kommen, förr än Prinsen med ifver ropade att åter få
gå ned i sina rum, och det med mera skrik och gråt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
