- Project Runeberg -  Historisk tafla af högstsalig f.d. konung Gustaf IV Adolphs första lefnadsår /
62

(1837) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i rummen, änskönt han med mycken vänlighet emottog
mig vid min återkomst frän staden. Prinsen såg ingen
af sina höga föräldrar, innan farten skedde till fransyska
spektaklet, dit han fick följa Drottningen i hennes
por-techaise, ocli återbars genast hem till sig att äta och gå
till sängs. Om morgonen bemötte han Armfelt mycket
kärft; men vågade likväl ej till viss grad sätta sig emot
hvad denne af honom äskade i anständighets och
böjlig-hets väg. Hela e. m. och aftonen var Prinsen redan
bragt till den deference, att intet just kunde klandras pä
hans uppförande. Men på en gång utbrast han,
nedkommen om aftonen i sina rum sedan Öfverheten farit
på Operan, uti en scène de vivacité, som tycks visa att
humeuret länge jäst inombords hos den unge Herren*
Under det han lekte karusell innan hans aftonmåltid
inbars, och då han ville slunga kastpilen på Medusæ
hufvud, målad t i fönsterpanelen af hans kammare,
skulle Wachlin framsätta ett af ljusen framför samma
huf-vud, att H. K. H. så mycket bättre måtte se detsamma
Karlen placerade ljuset sa orätt, och just alldes midt
före samma hufvud, att det snarare alldeles bortskymdes,
hvaröfver Prinsen sa på en gång förargades att han
kastade sin pil långt bort i andra ändan af rummet, och i
ilskan körde med sitt eget hufvud anda in i en vrâ â
andra ändan». der han utgöt gallskrik af ondska och harm.
Midt under denna häftighet tog Armfelt‘honom om
lif-vet med ena handen samt befallde Wachlin gå efter,
ri-set och följa med in till. mig i min kammare. 1 samma
ögonblick riset inkom och Armfelt skulle sätta sig med
Prinsen i marcbe åt min kammardörr, tveråtädnade
Prinsen med all gråt och ondska, bad hj«rdigen om
förlåtelse ocli att ingenting skulle berättas, for mig om hans
oartighet, emot starkas*« utfästelser att aldrig mer Calla
här 11 ti. Armfelt villfor och Prinsens gläd je. «bief stor.
Hans mat inbars, han visade lydnad i dét allraminsta,
alt med god aptit* caresseradc sin bon ami i ett, o oh
läde sig i brsta vänskap med denne sin kavaljer. Aler
att nytt bevis af denne unge Heirw behof att vard^förd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:43:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmjtafla/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free