Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med fermeté, likasom af hans violenta sinne, soñi
före-ter nödvändigheten af det sednares rätta dämpande
medelst den förras jemna iakttagande i hans uppfostran,
om den skall lyckas.
Den 30 Sept. Prinsens uppförande hela f. m. var
berömligt och beskedligt; men på sin cour e. m. hade
han mycket humeur. Grefvinnan Göös och Gr ef Carl
Piper voro personer han började med att taga en grippe.
och sedan blef en sur mine åt alla, med lust att gråta i
hvarje Ögonblick, och aldrig annat svar än på
allt livad man sade honom. Våra erinringar voro
fruktlösa och tjente snarare att aigrera honom mera; ty i
främmandes närvaro, som visa honom mycken respekt och
aktning, lyder han oss mindre än någonsin,1 om han kan
komma åt. Besynnerligt likvä\ i dag, att så snart någon
af Minístrame på hans cour inkom, generade han sig
genast, gick fram, liekade och talade de få fransyska
fraser han ännu kan. Denna óch många flera traits af hans
redan ägande kunskap om sitt stånd och hvem han är,
aro .helt markerade och förtjena eftertanka och stor
vaksamhet i hans handledning, att icke högfärd och
storsinthet må alltför snart taga öfverlianden hos denne unge
Herre. Prinsen hade i morgons lofv.at mig, att han på
sin cour i dag skulle vara rätt beskedlig samt glad och
hoflig mot hvar man. Den förste han fick se när han
ätit middag, var KiksRådet Grefve Bjelke. Honom
kände han strax igen och nämnde vid sitt. namn då lian
helsade pä honom* ehuru Prinsen ej sett lionom sedan
i väras. Detta prof af Prinsens starka minne kommer
dock icke upp emot det han gaf när han kände igen
Grefvinnan Kosens säng, första ankomstdagen hit till
Drottningholm. Efter couren påminte Prinsen sig rätt
viji och af sig sjelf att han ej hållit sitt löfte om
beskedlighet, hvilket han bad mig förlåta. Sant var, att
den i dag varade ofver en god timme,; och kunde väl
också impatientera ett barn?:
Den 1 Oktober. När Årmfelt kom ut med Prinsen
i hvita rummet från Drottningen, och han blef varse ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
