- Project Runeberg -  Historisk tafla af högstsalig f.d. konung Gustaf IV Adolphs första lefnadsår /
71

(1837) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lat iyftai Prinsen utur sangen att börja sin påklädning.
Han såg flat ut, men tillika fjer, sade,ej något ord
förlän eftfer en lång stund, då han befallande -förkunnade:
"Prinsen 1’ill. ha kringla/" hvarvid ban såg mig stinn t i
ansigtet. Jag blott slog till ett smädeskratt, utan att gifva
något ord till ’svar eller röra mig ur fläcken. Länge teg
han i ondska; men omsider sade han: "Var så god ach
ge Prinsen h’ingla.* Jag svarade: »Det vore ingalunda
nödigt; han kunde vänta så länge, ty hungrig vore han
omöjligt, då han så länge förmått dröja att gifva ifrån sig
ett höfligt ord.» Han teg härpå och lat Kammartj enaren
klada sig. När lian var. färdig, kom han till mig meden
helt vänlig mine och dessa ord: "Nu är Prinsen mycket
beskedlig, och min söta Baron Sparre/ far Prinsen nu loj’
att äta en kringla” Jag visade honom huru litet det
bort kosta på honom att längesedan visa denna sedighet.
Jag tog hans löfte att hädanefter vara alltid och jemt
beskedlig, fromsint oeh hÖflig; samt villfor derefter hans
begäran, hvarpå vi blefvo ganska goda vänner, och hans
beskedlighet varade hela dagen som sagdt är. Under
promenaden i trädgarden på morgonen gaf han deraf ett
fagnesamt prof. Han spatserade med lille Manderström.
samt Fruarna Manderström, Sinclaire och Wrangel, som
Hade med sig tvenne små hundar. Dessa började osämja
sig emellan. Prinsen blef rädd och ropade strax med
gnäll och impatience i ett: "Prinsen vill gå hem/ vill gX
hem/" Armfelt skämde ut honom för sin rä aaiiåga och
sin föga karlavulenhet i främmandes åsyn, särdeles
fruntimmers; tillsade honom att han väl viste, det honom
ingen vilja tillstaddes; att han ej fick gå hem, ej heller
vara rädd, utan lydig och se på hundai*na. Prinsen lat
saga sig, tystnade och fortsatte promenaden med nöje.
Fruntimret, i synnerhet Fru Wrangel, som Kärom talade
med mig, /förmente att Armfelt vid detta tillfälle varit for
strang: att Prinsens rädsla, förenad ;med hans sensibla
karakter, kräft indulgence, condesccmjance och éj ban*
¿orj i anseende till hans späda ålder. Jag svarade |ienne
bland annat: att jag ¿unde visa uti tryckta traktater om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:43:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmjtafla/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free