Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nom impatiencen. Han bief ond, började skrika och
gråta, samt dâ han kom i sin säng ondgjordes han ånyo
deröfver, att Wrighlen ej satte sig på en stol bredvid
honom, livilket Armfelt förhindrade och skämde ut
honom derföre, ej mindre än för hans ondska och
befallande ton emot Herr Marlineau. Prinsen gaf väl sviga
och somnade, men med rancune, som ännu var cjvar
efter uppvaknandet. Han ville ingalunda af sig sjelf göra
Armfelt minsta reparation eller känna och ångra sin
förseelse, långt mindre den afbedja. Han trodde tvertom
utan tvifvel det han haft rätt att vara ond och defenderá
sig med sitt skrik emot Martinaus tillbud med hans
fotter, och att Armfelt deremot haft orätt som bannat
honom derföre. Också slår ej att beskrifva med h vad. fierté
han bemötte Armfelt både under sin påklädning efter
middagssömnen, under promenaden e. m. och efter
hemkomsten, samt med hvad insensibilité han uthärdade det
missnöje Armfelt tillbakavisade honom öfver hans stolta
och sturska oartighet. När jag blef ledig från
främmande och visiter, gjorde jag Prinsen en lång leçon och
moral öfver hans comportement, som visade så liten
aktning och vänskap åt dem, hvilka dagligen hade besvär
med honom. Andlligen förmådde jag uppröra hans själ
och någorlunda mjuka hans hjerta, så att han bad
Armfelt om förlåtelse, och strax derefter blcf med honom
åter i bästa och förtroligaste vänskap, när han fick se sig
snart igen vara med honom försonad. Han gick derefter
upp i stora rummen vid lekturen och var särdeles artig
hela aftonen. Han lofvade Armfelt att sofva väl och
stilla, och höll ord.
Deu 30 Oktober. När Armfelt gick ifrån honom att
kläda sig, påminte Prinsen sig ganska väl och af sig sjelf
att Armfelts vakt var slut i dag och att Wachtmeister
skulle aflösa honom, vid hvilken hågkomst han började
gråta, då han blef ensam med mig. Här syntes nu ett
klart prof att han bär vänskap för bemälte Baron, ehuru
det tycktes en stund dagen förut, som hade han just då
velat utöfva sitt humeur ocli vara chicaueuiy efter han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
