Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slädes när något dylikt passerat och man då inkommer,
förtäljer han genast sjelf livad han gjort och hvad
der-vid varit med allt skäl att påminna.
Den 9 November. Prinsen vaknade kl. % 7 och
viljande gå upp i ögonblicket, tog humeur för det han
skulle vänta så länge att man kunde få in hans
Kammar-tjenare, som nyss var uppstigen. Wrighten, som gick
efter lionom, hann ej tillbaka innan Prinsen redan var
i full gvåt och ropade om sin stora bubu. Man hastade
att lijelpa honom; men det blef ingenting af. Under
påklädningen var Prinsen flat, tyst och modstulen, såsom
den der har elakt samvete. Sedan han var klädd,
frågade jag honom, om han känt beliof, eller blott digtat
ett sådant, för att desto förr blifva hjelpt ur sängen?
Han svarade genast med uppriktighet, att han sagt osant;
och när jag ytterligare frågade honom, hvårföre han så
gjort; svarade han helt ända fram: "För det att det
roade Prinsen/’ Jag gaf honom nu en skarp lexa, slutande
med, att då han till en sådan grad förtörnat Gud först,
all sannings upphof och källa, samt gjort sig föraktlig
hos alla menniskor, som hädanefter ej någonsin kunde
tro honom på hans ord, om hau vänjer sig vid det
grof-va felet alt icke säga sannt, så vore det nu i sin ordning
att han ginge i en vrå att skämmas en god fjerdedels
timme, och derunder väl betrakta och sjelf etertänka
huru illa han gjort. Hau gick genast som jag hade sagt i
e^ vrå, stod der en stund utan att säga något; omsider
började han gråta och mycket bedja om förlåtelse och
Om sin förlossning. Jag släppte honom ej lös innan ti*
den var ute. När sådant inträffade återtog han en
obe-skriflig glädje, och vi roade honom sedan på det hästa
i sina rum, till hans vanliga timme kom att gå in till
Konungen. Der omtalade han genast hvad som i dag
händt honom med skumvråen. H. M:s moraliserade
honom ratt faderi igen och slöt med att ganska fermt lofva
lionom helt visst en aga med ris, om någonsin mera det
hände honom att vid skt uppvaknande skrika och vara
ond, livilket löfte Ii. M. sedermera förnyade till mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
