Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJERDE KAPITLET.
Ju närmare Carl Xl:s förmyndare-regering
nalkades sitt slut, desto verksammare blefvo alla, som
traktade efter inflytande, att innästla sig i den unge
Konungens förtroende. Af de redan maktägande var det
hufvudsakligen Riks-Kanslern Dela Gardie, som
gjorde det omöjliga för att vinna försteget; ty
Riks-Drot-set Pehr Brahe ansåg sin samhällsställning, sin långa
förfarenhet i statsvärf, sina gjorda tjenster, glansen
af sin ätt och sina ägodelar tillräckligt betryggande,
utan att behöfva lisma om personlig gunst.
Riks-Mar-sken Wrangel och Riks-Amiralen Gustaf Otto
Stenbock förlitade på sina lysande bragders rätt, sin
rikedom och sina slägtförbindelser. De kände sig med
ett ord säkre på sina platser, och hvarken trodde sig
behöfva, eller skulle, i hvilket fall som helst, nedlåtit
sig till förödmjukande mått och steg, för att kunna
bibehålla statsrodret. 1 Rika-Skattmästarens
handhade det städse vacklat, medelst täta ombyten, hvilka
hindrade denne höge embetsman, att med de öfrige
sina kamrater täfla om makten. Dessa undanträngde
genast efter Carl X:s död Herman Flemming, som
han i sitt testamente utnämnt till Riks-Skattmästare
och en bland sin sons förmyndare. Gustaf Bonde och
Seved Bååt bortrycktes hvar efter annan af döden,
innan Konungeo uppnådde myndiga år och först nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
