Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon var några sekunder stum af hänryckning,
men väcktes till besinning af Rådmannens matta röst.,
som sporde hvad som vore å färde?
Vid denna kära, välbekanta, men nu så brutna
stämma studsade Hofbyggmästaren. Frun, som
märkte det och som fruktade följderna för sin sjuka man
af allt för häftig sinnesrörelse, hviskade i hast till
sonen £n uppmaning att stäfja sina känslor och visa
så mycket lugn som möjligt, emedan fad ren vore
ganska sjuk och svag. Derefter skyndade hon förut till
sjuksängen, för att förbereda och värna Rådmannen
mot faran af en allt för brådstörtad och våldsam
glädje. Den omtalta drömmen blef hennes uppslagsända
och inledning, och då först nådde hennes fröjd sin
brännpunkt, när, några minuter derefter, hon såg
Rådmannen, rörd men lugn, utsträcka sina darrande armar
mot den älskade sonen, som störtade på knä vid
fa-drens säng.
Lifvets flamma, dagarna förut nära att flykta,
hejdades af glädjen i sitt lopp och tycktes vilja bli
bofast på nytt i den tärda bostaden. Föräldrarne
voro outtröttliga i frågor och sonen outtömlig i
berättelser.
Rädmannens första spörsmål gällde naturligtvis
hvad som låg honom mest om hjertat: yrket och
konstnärsryktet.
”Du skref mig för längesedan till, att Kurfursten
af Hannover talade med dig om Drottningholm, men
att du ej fick tid förevisa honom ritningen. Det
grämer mig; ty han vet då icke hvilken herrlig
minnesvård jag i detta slott rest åt mitt namn” (23),
suckade Rådmannen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
