- Project Runeberg -  Huset Tessin under enväldet och frihetstiden. Romantiserad skildring / Del 1 /
91

(1847-1849) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

artigheter, förestafvade af bruket, och hjertats enkla,
men sanna språk.”

Öfverraskad, men icke stött af detta ömma
tungomål, den eld, hvarmed det talades och den
häftighet, hvarmed Tessin, innan han ännu hunnit besinna
sig, fattade hennes hand och på den tryckte en
brännande kyss, fixerade hon honom ett par. sekunder med
oroliga blickar, drog derefter hastigt undan sin hand,
och yttrade med en ton, som ärnade låta påskina
stolthet, men som endast blef sväfvande: "Er glädje
öfver den nåd det lyckats mig att för er utverka —
den, att vinna företräde hos Hennes Maj:t, är så
naturlig, att man ej får räkna så noga med ert
sällsamma sätt att gifva luft åt er tacksamhet. Var
emed-lertid god och kom en gång för alla ihåg, att den
värma och frihet, som kanske äro på sitt ställe i Rom,
hvars seder jag ej känner, äro det ej alltid i
Stockholm, der allt utgår från kallare beräkningar.”

Tessin hade ej hunnit svara, innan klangen af
en silfverklocka ljöd i det närbelägna kabinettet, dit
Fröken Stenbock nu skyndade in, efter en förnäm,
men höflig böjning på hufvudet och med en uppsyn,
allvarsam, men icke vredgad. Han lemnades en stund
ensam med sin tvekan mellan farhågor och
förhoppningar, till hvilka begge Hedvigs bemötande gaf nästan
lika anledning. Likgiltig var han henne icke; ty hon
mindes honom och hvad dem emellan Oera år förut
förelupit: hon hade sjelfmant lagt sig ut för att skaffa
honom företräde: ja, deltagandet stod oförtydligt att
läsa i hennes själfulla blickar och upprymda
sinnesstämning. Men hennes ord och hennes hållning
erinrade, likväl utan förödmjukelse, om skillnaden dem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:43:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmjtessin/1/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free