Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klockan VI på morgonstunden började han gifva
företräde åt personer, som från mer och mindre
af-lägsna orter inställt sig, för att uppvakta eller
framställa ansökningar. Johan Gyllenstierna var dervid
tillstädes och mönstrade, med genomträngande blickar,
dem som nalkades monarken, liksom för att i deras
uppsyn och sätt att bete sig läsa deras politiska
tänkesätt. Om hvarje person och mellan hvarje särskilt
audiens samtalade Carl förtroligt med Gyllenstierna,
hvars omdömen och råd han uppmärksamt inhemtade.
Den siste, som fick företräde, var Ludvig
Fabri-tius. Han hade från Ryssland begifvit sig till
Stockholm, hvarifrån han till Konungen medförde de mest
bevekande skriftliga förord af Rikskanslern De la
Gardie och Riksskattmästaren Sten Bjelke.
Fabritius anhöll i underdånighet om Hans Majrts
höga nåd och att blifva anställd vid Dess krigshär.
Det rena uttrycket i Fabritji romerska anletsdrag
behagade Carl, som flygtigt genopiögnade De la
Gardies och Bjelkes bref och räckte dem åt Gyllenstierna att
läsa, medan Konungen fortfor att samtala med
frem-i ingen.
”Nå ja, min vän! — yttrade Carl till Fabritius
— jag vill bifalla er önskan. Hvilken befattning
innehade ni i Ryssland och huru länge tjente ni der?”
”Inberäknad den tid jag varit krigsfånge och slaf
i Persien har jag 17 år stått i Moscowitisk tjenst, i
hvilken jag slutligen innehade Öfverste-Löjtnants
beställning.”
”Godt; jag vill förunna er samma grad i min
krigshär/’
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
