Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ers Maj:t förutsett hvad jag ärnade i underdånighet
bemstftlla: huruvida nemligen man ej skuile kunna
begagna honom till underhandlingar rörande
handelsförbindelser med de länder, i hvilka han längre tid
vistats och derföre, efter De la Gardies och Bjelkes
vitsord äro sft berömmande, måste femligen noga
känna.”
”Ni sade det, Herr Riksråd!” yttrade Carl, med
klarnad panna, vänligt nickande åt sin gunstling;
hvar-efter han ånyo tillsporde Fabritius, om han ej hade
last, att ännu en gång göra en resa till Persien, i
Konungens af Sverige värf och för hans räkning?
Fabritius förklarade sig dertill beredvillig.
”Nä väl, — återtog Konungen — jag skall då
förse er med kreditiver och ett värdigt uppdrag.*’
”Efter Riksskattmästaren förordat honom med så
mycken värma — invände Gyllenstierna, listigt
beräknande, att medelst ett par väsendtliga
betänkligheter göra planen om intet, utan att synas motsäga
monarkens föresatts — vet han nog råd för medel till
Fabritii underhåll vid de förrättningar, nära eller
fjer-ran, in- eller utrikes, Ers Maj:t kan täckas honom
anförtro, ehuru eljest det Skånska kriget, som redan
räckt flera år, torde hafva slukat statskassans alla
tillgångar; och Rikskanslerns förord undanröjer de
annars helt naturliga betänkligheterna vid statsvärfs
om-betroende åt en. fremling, som så nyligen ankommit
och ännu är sä litet känd.”
Medan Gyllenstierna talade, fixerade Fabritius
honom med det rena uppsåtets stolthet och en lätt
rodnad af sårad sjelfkänsla flög, vid de sista orden,
öfver hans kinder. Detta undföll icke Carl, hvars väl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
