Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
atian V yttrade i anledning deraf, att detta vore
Gyl-lenstiemas naturliga roll, till bvilken han ej beböfde
någon förklädnad (33).
Carl brann af otålighet att se sin brud, och föga
mindre att återse den förtrogne Rådsherre, som
öf-verförde henne.
”Edra dystra aningar bedrogo er, Herr Riks-Råd,
ära vare Gud! — yttrade Konungen, med oförställd
glädje, till Gyllenstierna, då de sammanträffade i
Halland på Skottorp, der det Kongl. bilägret firades. —
Ni fruktade, när vi sist skiljdes åt, att jag ej mer
skulle råka er. Jag åter hoppas, att vi länge skola
få uppgöra planer tillsammans, till båtnad för landet
och den krona, Gud mig gifvit: ja, jag hoppas, att
vi gemensamt skola se dessa planer utvecklas och
deras frukter mogna.*’
”Ske Er som Ni tror, Nådigste Herre!” svarade
Gyllenstierna, listigt hånleende.
”Ni bar som en trogen vän utfört ert uppdrag —
återtog Carl — och som en vän tackar jag er
derföre. Också anstår Prinsessan, min sköna brud, mig
i alla afseenden.”
”Det är både naturligt och som sig bör —
gen-mälte Gyllenstierna, med rynkad panna. — Må Ers
Maj:t blott icke finna sig så belåten af den
närvarande stundens fröjder, att de lefnads- och
regerings-reglor, som hittills vunnit ErsMaj:ts höga
bifall,der-igenoin må råka belt och hållet i förgätenhet.’’
”Hvad vi en gång öfverenkommit och berammadt
står fast som hälleberget — tilläde Konungen, med
högtidligt allvar i ton och blick. — Ulrika Eleonora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
