Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vexling med Tessin under hans vistande på utrtkes
orter. (49).
För Kammarfröken Hedvig åter blef
underrättelsen om Tessins aflägsnande på obestämd tid en sann*
skyldig Hjobspost. I Enke-Drottningens närvaro och
hofvets åsyn nödgades hon svälja sina tårar, med
konstladt deltagande omfatta ämnen, som voro henne
mer än likgiltiga, ja, någon gång till och med tvinga
sig att småle; men ensligheten var det enda hon
ef-tersträfvade, för att kunna der ostörd öfverlemna sig
åt den svårmodiga njutningen af sin sorg, och nattetid
fuktade tårarnas perlrader hennes örngått. Tessin sjelf
misslyckades f sina bemödanden att trösta henne. I
afskedets stund svuro de inbördes en ed om evig
trohet, och deras sista ord vorö det ömsesidiga löftet
att blifva makar — eller ock att begge förblifva
makalöse.
Både Konungen och begge Drottningarna
öfver-hopade Tessin med välönskningar och gunstbevis,
hvilka höga föredömen naturligtvis hade till följd
frikostiga vänskapsutgjutelser af hela hofkretsen.
”Hos Drottning Christina i Rom är ni af
gammalt som barn i huset, jag vet det — yttrade Carl
till Tessin, vid dennes afskedsuppvaktning —men det
kan ej skada att uppfriska hennes minne, och jag har
gjort det i detta bref, som nfå mina vägnar har att
öfverlemna till henne. (50). Gud välsigne er för öfrigt
och välkommen åter! Vi skola då gripa det stora
verket an.”
Rådmanskan Tessin suckade, gret och välsignade
sin son. ”Skrif flitigt, Nicodemus lille! —bad hon.—•
Dina bref äro min enda glädje, min enda tröst under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
