Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Hvem är hennes förförare?” sporde Carl.
— ”En Yngling, som jag tagit i mitt hys till
Hand-Sekreterare och lärare åt min son/’
— ”Och hans namn?”
— ”Wolimhaus.”
— ”Kan han då icke på godt man^r förmås, att
gifta sig med din dotter?”
— ”Sådant, Ers Maj:t! kan aldrig komma i [-fråga:-] {+frå-
ga:+} han är ingenting och har ingenting.”
— ”Men duger han till någonting?”
— ”1 det afseendet brister honom intet: han är
ovanligt skarpsinnig, pålitlig och arbetar träget och
med lätthet.”
— ”Laga då, att Wolimhaus må bli din måg,
ju förr desto hellre.”
— ”Ers Maj:t lärer täckas allernådigst skämta
med sin allerunderdånigste, tropligtigaste och
tillgif-naste tjenare och undersåte, och det innefattar en
tröstegrund, att den olycka, som drabbat mitt hus,
kunnat lända höga öfverheten till något nöje.”
— ,TYrar du, Olaus? Du borde väl begripa att
jag icke skämtar i en så timtålig sak. Det är både
min mening och mitt råd, att du skyndsamt gifter
ihop de begge unga, som förgått sig.”
— ”Men, allepnådigste Herre och Konung! Ers
Maj:t har värdigats upphöja mig i Friherrligt stånd
och förläna mig ett högt embete, hvilka kunde
förlora i anseende, om jag gåfve min dotter till äkta åt
Apothekaren Wolimhaus’ son, utan namn, rang och
förmögenhet.”
Hastigt reste Carl XI sig ur soffan, slungade
Ijungeldsblickar på Thegner och yttrade med värdig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
