Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Så långe Lowisin icke är Kongl. Råd, har han
"intet skäl att kräfva Lindschölds enka; och när han
”blifver det, så äro penningarne dermed betalta. (91).
CAROLUS.”
Småskrattande läste han sjelf upp det skrifna för
den bestörte fordringsägaren.
”Nå, ni är väl nöjd med beslutet?”
Baron Lowisin bugade djupt, men teg.
”1 alla fall — tilläde nu envåldskonungen, med
uppsyn och skärpt ton, som ej medgåfvo
invändningar — har ni ingenting att klaga: Lovisinius har
blifvit Lowisin och Lowisin Friherre. . . . Se så, se så,
Gud med eder! Helsa mina‘trogne Ostgöther!”
Flat och missbelåten, aflägsnade sig Lowisin,
under täta och djupa bugningar.
”Hörde ni?” frågade Konungen Tessin, sedan
de ånyo blifvit ensamme.
Med fin takt och hofmannahållning svarade
denne, att han varit så djupt inbegripen i funderingar
rörande planritningen och det maktpåliggande vidt
omfattande stora verk, hvartill hon utgjorde uppränning,
att han icke gifvit akt på något annat.
Med detta svar blef Konungen väl till freds, och
yttrade: ”Låtom oss då nu gemensamt beskåda rit-
ningen och öfverlägga om vårt stora förehafvande.”
Begge togo plats framför kartan: Tessin
utpekade och uttydde; Konungen än nickade bifall, än
anmärkte, äskade upplysningar, blef upplyst och slöt
med att gilla allsammans.
”Det är förträffligt, min gubbe lille! — utbrast
derefter monarken, bevåget klappande Tessin på axeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
