- Project Runeberg -  Huset Tessin under enväldet och frihetstiden. Romantiserad skildring / Del 2 /
19

(1847-1849) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fitertågeft utplånades, om det lyckades henne att
der-uti inveckla sin stolte frände, Riks-Marskalken, som
städse med herrne gjort gemensam sak. Lika ifrigt
och fintligt, som hon tillförne laggt sig vinn om att
oförsonligt reta honom mot Tessinska paret,
bemödade hon sig nu, i omvän dt förhållande, att öfvertala
honom till försonlighet och återknytande af de
vänskapsband, dem natur och fördel gemensamt
sammanfogade. Länge strandade hennes vältalighet mot klippan
af Riks-Marskalkens fördomar; men då hon slutligen
med knäfall, högt snyftande, besvor honom, att icke
störta henne och hela hennes hus i elände, emedan
reduktionen bortfrätt ända till sista sk&rfven af hennes
’ mans förmögenhet och de samtlige skulle bringas till
tiggarstafven, om han förlorade Konungens nåd och
med den sitt embete och dithörande löneinkomster (9): »
då bevektes Riks-Marskalken, både af medlidande med
Oxenstiernska husets beträngda ställning och af
blygsel, att en nära fränka af hans slägtnamn skulle
äf-ventyra torftighet och nöd.

”Välan — yttrade han — på det ännu icke ett
fall må tima af mitt blod, samtycker jag att bemöta
Hedvig hädanefter som fordomdagg och att erkänna
hennes man för en aflägse slägting. Men du, min
fränka, får föranstalta om försoningens verkställighet:
ty lättare vore att taga ned sjustjernorna från
himla-hvalfvet, än att förmå mig, oombedd, göra något steg
att närma mig det der folket/’

”Bevare Gud, att hvarken jag eller du, min
frände! skulle förnedra oss att bedja dem om försoning,
hvilkas böner om tillgift vi hittills varit de ende att
ståndaktigt afslå — svarade Grefvinnan Oxenstierna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:44:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmjtessin/2/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free