Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slut nödgats uppehälla dig i min hufvudstad, för att
afbida min gemäls nedkomst, befriar jag dessutom ditt
hemman, Lund, från skatt och kronoutskylder, af hvad
namn de vara må, i din och din hustrus lifstid. (24)/’
Tacksamheten flödade öfver Pehr Olssons läppar,
under det han, utan krus, väldigt skakade konungens
starka hand, och med mera eftertryck, än någondera
af drottningarna voro vana vid, kysste deras fina,
mjuka händer.
Pehr Olsson var denna afton hofkretsens hjelte
och konungen vid det bästa lynne/ Icke utan
fåfänga öfver de få kroppsliga företräden, med hvilka
naturen utrustat honom, anmärkte Carl, skämtande, att
om Pehr Olsson kunde skryta med något bredare
axlar (ehuru konungen sjelf i det afseendet var
ingenting mindre än spenslig), saknade han deremot, hvad
monarken ägde, små välbildade fötter. Med sina
stora läppar, högröda kinder, tunna, räta näsa, spetsiga
haka och något höga panna, låtsade Garl ej om.,
att bondens anletsdrag voro både ädlare,
uttrycksfullare och vackrare; men destomera roade det CarF,
som sjelf alltid fann ett särdeles behag i sitt rika
bruna hår och derföre icke, oaktadt det allmänna bruket,
Tade sig till den tidens yfviga löshår, innan hans
egna började blifva gråsprängda och glesna, att nu
fästa uppmärksamheten på Pehr Olssons långa, ned åt
axlarna fladdrande hår, från hvilket den i ett lätt
språng leddes på konungens egna.
,rVi begge prunka ej med lånta prydnader —
anmärkte konungen, leende, i det han pekade på
Lind-schölds och Caméens allongeperuker samt Svebilir
svarta sammetskalott — utan nöja oss med hvachna-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
