Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjärne erfor, att han ingenting kunde uträtta, yttrade
han, med värma och eftertryck: ”Styre di Gud! Jag
har, enligt pligt och samvete sagt Ers Maj:t faran och
de sannolika följderna af en sjuklings vistande i en
kall kyrka under upprörd sinnesstämning. Nu tvir
jag mina händer.”
"För välmerfingen tackar jag er, och hvad Gud
än mi täckas om mig besluta, är ni utan skuld”,
svarade drottningen, med mildt allvar.
Ulrica Eleonora fullbordade alltså sin föresats och
hvad Hjärne förutsett och förutsagt slog beklagligen
allt för snart och noga in. Di hon den 7:de Juli
1693 begick nattvarden i Carlbergs kyrka, ansattes
hon der under sjelfva gudstjensten af ett häftigt
sjuk-domsanfall, hvars smärtor me& itföljande svaghet hon
likväl med stoisk styrka beherrskade, så att hon
kunde, fastän med vacklande steg, understödd af sin
uppvaktning, släpa sig till och från altaret...............
men endast för att intaga dödsbädden (29).
Ett ilbud afskickades till Kungsöhr och redan
följande dagens afton stod Konungen vid sin gemåls
sjuksäng på Garlberg.
"Ett helt indraget grefskap, om ni räddar
henne! — utbrast Konungen häftigt. — Visa nu hvad er
vettenskap duger till/*
Läkaren höjde axlarna och skakade hufvudet.
Den sjuka smålog.................så, som martyrer le.
Nu, men försent, vaknade ömheten i Carls bröst.
Han ville ej njuta hvarken mat eller hvila; han ville
ej höra talas om regeringsärenden. Så eldigt hade
han förr aldrig tryckt hennes fina, mjellhvita, mjuka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
