Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anse som ett obehörigt inmängande i dia regering,
att jag åberopar detvedermäle af din nåd du sjejf
uppmanade mig att begära under det benbrottet höll
dig vid sjuksängen på Kungsöhr (30). Nu yrkar jag
uppfyllandet af detta ditt löfte och begär, att du
var-kunnar dig öfver reduktionens olyckliga offer och icke
tillstädjer deras fiender att vidare plundra oeh för*
följa dem.”
”Jag lofvar dig, min gemål — svarade
Konungen, med högtidligt allvar — att vaka öfver rättvisan;
och ve öfver den, som vållar att någon skulle ske
orätt!" (31).
”Ännu en bön, dyraste gemål! medan min tunga
ännu förmår uttala den: min yttersta åstundan är, att
min fallna stofthydda måtte utan prakt och stort
väsende befordras till sitt hvilorum. Låt icke fästa på
min förgängliga likkista de prunkande vårdtecknen af
en försvunnen höghet, utan dela i stället ut hvad
der-till skulle åtgått i kostnad bland fattiga och
behöf-vande” (32).
”Lita på att de ej skola bli glömda — gaf
Konungen till svar*— och öfverlemna för öfrigt alla
be-dröfliga omsorger åt mig. De skola hvarken komma
att strida mot ditt hjertelag eller min värdighet, var
viss derpå.”
”Ack, nu dör jag lugnt!” suckade Ulrica Eleonora.
Och denna suck .... var dödens (33).
Vid Konungens klagorop störtade omgifningen in.
Han vred sina händer och en ymnig dagg af tårar
föll öfver Drottningens lik, då han lutade sig ned,
liksom för att uppleta spåren efter den flyktade anden.
Under djup känsla af sin förlust yttrade han, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
