- Project Runeberg -  Huset Tessin under enväldet och frihetstiden. Romantiserad skildring / Del 2 /
62

(1847-1849) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stugorna, der ingen fästade sig vid behaget i
rörelserna, utan blott vid deras liflighet, så var Carl XI
icke nödbuden. Bordets förfinade njutningar förstod
han sig ej eller på — sjelf var han också nästan helt
och hållet just förfiningens motsats, närmast att likoa
vid den råa demanten — men var dock ingalunda hvad
man kallar någon kostföraktare, åt, med strykande
matlust, starka och mustiga rätter, och kunde, utan
att rusas, dricka mer än de fleste, hvilket vid
upprymd sinnesstämning föll honom in att i geming
ådagalägga. Ofta omfamnade han folk, som kommo till
honom, tryckte dem i händerna och slog dem på
skuldrorna.. Dock kunde han väl dölja sitt tänkesätt när
han ville (44).

Sedan Carl blifvit enkling upphörde han att hålla
egen taffel och spisade vid sin moders,
riks-enke-drottningens, bord. Till hennes gemak inskränkte sig
nu det finare umgessättet vid hofvet; ty det är, med
kännedom af konungens lefnadsvanor, lätt begripligt,
att tonen bland hans egen omgifning skulle blifva
tem-ligen plump. Denna skola, stiftad af Johan
Gyllen-stierna och utslocknad med grefvarne Cronhjelm (45),
sträckte sig ända ned till kammarherren och
stallmästaren Hård, hvilken alltid stod högt i gunsten (46).

Om Carl XI i afseende på medels förvärfvande
icke kan fritagas från roflystnad, var han då det
gällde utgifter, ingalunda gnidare. Sparsam för det han
icke hade sinne, eller ansåg onyttigt, betraktade han
eljest sakerna alltid i stort, så, som det höfves en
statsman och regent, och skydde ej utgifter, som
befrämjade hans afsigter. i första rummet visad© det sig i
afseende på Stockholms slottsbyggnad, ja), äfvea i de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:44:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmjtessin/2/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free