Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men om Hjärne med svågero talade för döfva
öron, slogo hans uppskakande skildringar af
Liffiän-darnes misshandling deremot fasta rötter i hans egna
barns sinnen. Eldiga och svärmande, fattade de likalifligt,
lika hastigt kärlek till det sköna, som hat till det
onda (97). Dottren Christina (98) i synnerhet kunde ej
höra sig mätt på fadrens berättelser om den ädle,
frimodige och förföljde kapten Patkull, hvars lif nu
stod på spel. Hennes ifver misshagade icke fadren,
som, utan afsigt till och med bidrog att stegra den,
då han beklagade den arma menniskan, som ödet i
sjelfva födseln utkorat och invigt till syndabock.
”Huru? min far! var någon olycka förknippad
med sjelfva hans födsel?” frågade fröken Hjärne,
enträget och med spänd väntan på svaret.
”Ja, min dotter — upplyste Archiatern — den
att skåda dagen endast genom galler. Johan
Reinhold Patkull är, liksom Johannes Messenius den
yngre var, född i sin faders fängelse (99). Messenius
slöt på stupstocken och hans steglade lemmar blefvo
korparnas pris. Det är fruktansvärdt att Patkull
kommer att sluta på samma sätt.”
"Det Gud förbjude! Det får ej, det skall ej ske!’’
utropade Christina, med värma.
”Så önskar visserligen också jag, fastän jag nu
mera knappt dristar hoppas att min fromma önskan
varder uppfylld; men du, stackars flicka! kan
ingenting göra, hvarken till eller från, i den saken.”
Både Hjärnes ord och det hånlöje, som
beledsagade dem, undföllo hans dotter, som försjunkit i
djupa betraktelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
