Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låter, älskade son! att knäböjande för ditt majestät
utbedja mig bönhörelse.”
”Det Gud förbjude! — föll konungen lifligt in.
— Den ställningen anstår icke Ers Maj:t, hvarken i
egenskap af krW hufvud eller moder. Till bevis
huru högt jag i dess person skattar begge dessa
egenskaper, må lända, att jag, endast med afseende på
Ers Maj:ts förbön, ryggar mitt beslut och benådar
de liffländske högmålsförbrytarne (förrädaren Patkull
undantagen, derest han ertappas) med lifvet. Och
dermed önskar och yrkar jag, att min fru mor
må finna sig belåten och icke vidare
bekymra sig om hvad jag sätter i stället för dödsstraffet.
Ty derom tillåtes ingen att vidare dagtinga, ej ens Ers
Maj:t” (102).
Under glädjetårar omfamnade och tackade
Hedvig Eleonora sin höge herr son, och hela hofkretsen
syntes genomströmmad af hennes känslor och
tänkesätt.
Ryktet om Liffländarnes försköning från
dödsstraffet spridde sig hastigt kring hufvudstaden. Glädjen
deröfver var i första ögonblicket allmän och liflig;
men då till underrättelsen om denna benådning
fogades den, om dödsstraffets förvandling i sex års
fängelse, fann mången detta allt för hårdt och obilligt,
och missnöjet vaknade på nytt, offentligen
iakttagande försigtighetens hemska tystnad; men doft sorlande
i förtroliga kretsar.
”Uppriktigt sagdt hade jag väntat något helt
annat och mildare af Hennes Maj:ts mellankomst och
förböner — yttrade grefvinnan Hedvig till sin man
—- och sjelf gjorde hon sig bättre hopp, då hon lof-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
