Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ta allt och dylikt mera stegrade med sjelfbevarandets
omtanka mångens hat och, om icke ursäktade,
åtminstone gjorde begripligt det dolska sätt, på hvilket
begge dessa förenade driffjedrar omsider tillvägabragte
den bedröfliga sluthändelsen (103). Med hvarje dag
vardt hans lynne retligare, hans sinnesstämning mera
fördystrad; men hans verksamhetsdrift och nitälskan
for regeringsärendernas oafbrutna gång förblefvo,
under alla skiften, sig lika.
”Ers Maj:t behöfver förströ sig — anmärkte en
dag archiater Hjärne. — Den ständiga ansträngningen
förslappar krafterna. Sinnet behöfver lugn och
kroppen hvila.”
”Välan, jag reser till Strömsholm på ett par
veckor — svarade konungen. — Under tiden besöker
jag Westerås och låter biskopen komma till mig på
Strömholm. Jag har en gås oplockad med doktor
Carlsson.”
”Det är långt ännu till Mårtensmässan — invände
Hjärne, halft om halft skämtande och varnande. —
Den der prelaten är hvad man kallar fullfjedrad. Gud
och Ers Maj:t torde bäst veta, huruvida han är af
äkta slaget; men ovanligt stål är det i alla fall i
honom, och stöter det emot flintan af Ers Majrts
vrede, så ger det eld, hvaraf Ers Maj:t sjelf har till
öf-verlopps förut. Sinnesfrid och måttlig kroppsrörelse
vore för Ers Maj:t nyttigare.”
”Då jag är sjuk lyder jag läkarens föreskrifter —
yttrade Carl, i munter ton — men så länge jag
förmår stiga till bäst och lossa af min bössa, erkänner
jag inga andra lagar, än mina egna.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
