Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den högvördige herreo tycktes ej ha mål i munnen
för att svara annat än ”ja” och ”nej.” . . .
"Och han gaf Hans Maj:t nattvarden?” afbröt
Hjärne, lifligt.
”Ja visst (107) — genmälte Hård. — Men då
kungen sedermera ville behålla honom hos sig en
eller par dagar, skyllde han på embetsgöromål, som ej
utan mehn kunde uppskjutas. Hans Maj:t sjelf bad
honom då resa i Guds namn: ty archiatern känner
kungens sätt, att tjensten går framför allt, och han
försakar långt hellre ett nöje, än tillstädjer någons
försumlighet i embetet.”
”Nog, herr stallmästare och tack för
upplysningarna!” yttrade Hjärne, som föll in i djupa
funderingar.
”Högeligen förbunden, att archiatern så behagar
kalla min berättelse. Visste jag något mera, så. ...”
”Behöfs ej!” föll Hjärne Hård ännu en gång i
talet, bugade sig hastigt och återvände, långsamt och
tankfull, till Tessins boning.
Middagssällskapet var sprängdt. Kongl. rådet
grefve Oxenstierna fick, i sin egenskap af
kanslipresident, full sysslosättning, att på en gång underrätta
utrikes makters sändebud hos svenska hofvet och
dettas diplomatiska agenter i främmande länder om
konungens iråkade sjukdom, och att bjuda till att
lugna i afseende på den sannolika utgången.
Riksmarskalken grefve Stenbock, hofvets högste styresman,
behöfde vara der tillstädes, innan allt hunnit bringas
på den fot, som monarkens svåra och oväntade
insjuknande gjorde nödvändigt. Grefvinnan
Oxenstierna begaf sig till enkedrottningen, för att trösta och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
