Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satt archiater Hjärne. Hans skarpa, dystra blickar
voro uteslutande fästade på den döende och
rådfrågade endast mellanåt hastigt och förstulet sitt fickuhr
af guld, som han höll i ena handen. Då och då
undersökte han den ojemna, mer och mer matta pulsen
och for i förbigående med den lediga handen öfver
konungens panna, på hvilken kallsvett började
utsip-ra. Kammarherren baron Gustaf Cronhjelm (slutligen
Riksråd och grefve) hade plats, sittande, på ena
sidan vid konungens fötter, och på den andra, midt
emot, läkaren Ziervogel. Värk och ångest tilläto ej
Carl, att stadigt ligga ordentligen stilla, utan han
kastade sig stundom tvärt öfver sängen och yttrade: ”J
skolen veta, döden är hård att pågå.”
Under gräslig vånda skredo dagen och konungen
mot sitt slut: minuter och pulsslag täflade i
långsamhet. Mot aftonen frågade konungen, qvidande under
dödsarbetet: ”huru länge skall jag så här låta?”
”Inom två timmar har Jesus gjort förlossning”,
svarade Hjärne, djupt rörd vid åsynen af de outsägliga
qvalen, som han ej mäktade lindra.
Själsförmögenheterna öfvergåfvo ej Carl förr än
med lifvets sista flägt, lika litet som hans välvilja för
sina gunstlingar och köld mot dem, som erinrade om
annan gräns än lifvet för hans makt. Vid en öppning
på skärmen kring sin säng blef han varse
stallmästaren Hård som tittade fram, för att ännu en gång få
se sin hulde beskyddare och höge umgängesvän.
Konungen vinkade honom till sig och uträckte åt honom
sin hand, med orden: ”farväl Gustaf Hård!.... Tack
för hvar dag vi varit tillsammans . . . . Gud låte oss
råkas i Guds rike!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
