- Project Runeberg -  Huset Tessin under enväldet och frihetstiden. Romantiserad skildring / Del 2 /
213

(1847-1849) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

händer och förde den till sina läppar. — Ni känner
mig ju så länge, att milt gyckel icke bör såra? Gud
gifve, att här ej funnes värre förebud till en stormig
styrelse, än en okynnig häst och kronan som föll af!
Om kungen ej fått det infallet, att sätta henne på
sjelf, utan, som det tillgick förr i verlden, låtit
sådant besörjas af vandare händer, hade hon nog
kommit att sitta fastare/’

”Säger du det, käre herr svärson? — yttrade
nu Rådmanskan, lika snart försont som förtörnad;
men med uppsåt likväl, att gifva Hjärne en lexa för
sitt gäckeri — gamla sedvänjor bör man hålla i helgd,
Jiksom gammalt folk i vördnad, och den som
underlåter sådant får derföre sota i sinom tid, han må
vara hög eller ringa.”

”Tack för minnesbetan! — svarade Hjärne,
småskrattande. — Det der kallar jag betalt som också
tacksamligen qvitteras, och vår räkning är således af-

slutad för denna gången....................Ah, se svåger i

egen person! Du kommer min själ! lagom för att
stifta freti mellan svärmor och mig.”

Tessin återkom just nu från kungshuset, hvilket
Läsaren torde ursäkta om vi, så länge det beboddes af
regentslägten, mellanåt gifva den vanliga benämningen
”slott”. Med en af glädje strålande uppsyn sträckte han
sin hand åt Hjärne och bad hpnom vara välkommen,
hvarefter Tessin, med hänförelse slöt sin mor i sina armar.

Hjärne fixerade honom uppmärksamt. ”Du är
så upprymd, käre svåger! —- tog han till ordet —
att du ofelbart medför något angenämt budskap:
kanske en vederläggning af det ohyggliga ryktet, som
gjort ett så vidrigt intryck på allmänheten, och för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:44:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmjtessin/2/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free