Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
la för den oväntade ära dem nu beteddes. Hertigen,
mera besvärad af än belåten med, den
uppmärksamhet honom sålunda visades, uttryckte sin önskan, att
måltiden måtte fortsättas utan krus och att man
ville ej låtsa om hans närvaro.
Alla återtogo nu sina förra platser utom
Pincier, som i sin herres vredgade, af svartsjuka och
begär plågande ögon läste befallningen att afstå den åt
honom och som, fruktande att ej kunna afböja
stormen, hellre gick den oförfäradt till mötes, än lät den
växa i styrka och våldsamhet innan den bröt ut. Han
lemnade således La Marre och gick fram till
Hertigen.
”Vid er långt framskridna ålder — yttrade nu
denne, med hånande köld.och afsigtligt så högt, att
det skulle höras kring hela laget och fästa La Marres
uppmärksamhet — och med alla edra krämpor,
Ge-heimeråd Pincier! är nattvak förderfligt. Gå genast
hem och lägg er, jag tillåter det.”
”Jag skyndar till Ers Höghets gemål, för att
anmäla den nådiga tillstädjelsen och begagna mig
der-af, så vida Hennes Kongl. Höghet ej eller vidare har
något att befalla”, svarade Pincier med lika hög röst
och i samma ton.
Hertigen bet sig i läppen, stampade i golfvet,
och besinnade sig ett par sekunder, under det hans
blickar tycktes vilja genomborra Pincier. ”Blif qvar,
gamle stolle! — hviskade han derefter denne i örat
— men om du ställer dig i min väg, eller röjer
denna för någon annan” . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
