Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Så kommer min, att inom tjugufyra timmar
leda från Stockholm till Gottorp, eller kanske ännu
längre borrt,” afbröt Pincier och bugade sig djupt
”På den menniskan är det omöjligt att vara all*
varsamt ond i tie minuter” — utbrast Hertigen,
skrattande. — Vi sluta således ännu en gång fred och
nyss hörde du vilkoren.”
När gunstlingen märkte att hans herres goda
lynne återkommit, hviskade han till honom
varnii*-gen att icke glömma sin regentvärdighet bland ett
band äfventyrare. Pincier, en fremling här i landet,
kunde utan förödmjukelse stå bakom en danserskas
stol, men svågern till landets Konung finge ej
förspilla sitt anseende.”
Det var att predika för döfva öron. Minuten
derefter hängde Hertigen med armarna stödda mot
ryggstödet af La Marres stol, och hon visste redan
af Prinsens både ord och blickar, att hon var
tjusande och att han var ijust.
Flickan skrattade, svarade okonstladt, men icke
utan salt och kastade mellanåt förstulna blickar af
hemligt förstånd snedt öfver bordet till sångaren
Pel-tier, liksom för att i hans uppsyn läsa bifall eller
ogillande af sitt sätt att bemöta de artigheter, som
gjordes henne.
”Tro mig, sköna, tillbedda flicka! — så slöt
Hertigen sin glödande kärleksförklaring — men tro
endast hvad jag och min trogne kammarpage säger dig
å mina vägnar. På honom, och blott på honom,
kunna vi begge lita. Han skall göra sig underrättad om
din bostad, och bära till dig ett smycke af
briljanter, såsom en liten början till de vedermälen jag är-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
