Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nan det gör intrång på Holsteins område och
förolämpar dess Hertig !”
”Jag delar din glädje, älskade Fredrik! —
svarade Hertiginnan, sagtmodigt — och har lika litet
tviflat på min höga broders beredvillighet att kraftigt
beifra din rättvisa sak, som på mina svenska
landsmäns tapperhet att utföra sin Konungs befallningar.
Men framgången beror ej uteslutande på modet hos
de lydande. Jag hoppas Carl ställer sin
hjelpsänd-ning under någon segervan anförares befäl.”
”Var trygg! Derom har jag naturligtvis redan
dragit försorg. Rehnskjöld, en gammal bepröfvad
krigare, och mig särdeles tillgifven, blir min
närmaste man,” genmälte Hertigen.
*Huru bör jag förstå din mening? — återtog
Hedvig Sophia, med en viss ängslan. — Du må väl
icke ärna sjelf draga i fält?”
”Och du skulle misstänka, att jag kunde
glömma mig derhän, att krypa bakom en främmande
krigshärs sköldborg, och på afstånd åse, huru man
för mitt bästa kämpar i mina egna stater!” utbrast
Hertigen med värma.
”Ditt mod har du vid så många tillfällen
tillräckligen bevisat — anmärkte Hedvig Sophia — att
ingen skugga kan falla på din »frånvaro nu; men det
vore grymt att öfvergifva din maka i den
belägenhet du vet att jag är. Jag skulle gråta mig till döds
och jag blefve då ej det enda lif, som du fick på
ditt samvete.
”För Guds skull, dyrkade gemål, tala ej ur
denna ton! — bad Hertigen så upprörd och bevekligt
att Hertiginnan ångrade att hon sårat hans hjerta —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
