Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Han är således icke sjuk?” upprepade [-Tessin,-] {+Tes-
sin,+} utan att låtsa giiva akt på Hjärnes hänsyft-
ningar.
”Icke mer än någondera af oss begge.”
”Och lynnet?”
”Ha, ha, ha! — skrattade Hjärne. — Jag [-märker-] {+mär-
ker+} nu hvartåt du pekar. Du fruktar att din gyn-
nare fått ett anfall af onådssoten. Men trösta sig,
min svåger! Under det jag för skenets skull
uppvaktar hos den förmente sjuklingen, springa
hofbe-tjenter fram och tillbaka i trapporna, för att
underrätta sig om hans helso tillstånd. Tro mig, hvarken
Konungen och Prinsessorna och ännu mindre
Enke-Drottningen skulle visa Herr Kongl. Rådet så
mycket deltagande, om hans aktier i gunsten böijat
sjunka.”
”Deruti har svåger ovedersägligen rätt —
anmärkte Tessin, med ljusnad blick. — Och det
fröjdar mig af hjerta och själ, att Hans Exellens icke är
sjuk, bevekelsegrunderna att vilja synas vara det, må
vara hvilka som helst.”
Alla i hufvudstaden boende embetsmän, Tessin
naturligtvis först och sist, fortforo emedlertid att
dagligen, enligt hofvets lemnade föresyn, genom
bud-skickningar till Piper, efterfråga hans helsa. På hans
begäran förestafvade Hjärne svaren, som alltid blefvo
så ställda, att de hvarken alstrade farhågor eller
minskade tilloppet af nya efterfrågningar.
Snart tog Piper sjelf Tessin ur all ovisshet om
sitt befinnande, då han lät kalla honom till sig.
”Jag vet ej sjelf hvad jag bör kalla mitt
illamående — tillstod Grefven nu öppenhjertigt för Ofver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
