- Project Runeberg -  Huset Tessin under enväldet och frihetstiden. Romantiserad skildring / Del 3 /
207

(1847-1849) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men huru olika de aftågandes och de qvarstadnades
känslor! I krigarnes blickar, blanka som de
blottade svärden, tindrande som bajonetterna i solljuset,
lågade mod, hjelteifver, aning om segrar, anspråk på
ära — hopp omrof: de hemmavarandes ögon, svällda
af tårar, afspeglade skiljsmässans bitterhet, hägrade
slagfältens förödelse och stundande motgångars
elände. Den folkrika hufvudstaden syntes på en gång
öde: inga banketter på hofvet; inga vexlande tidsför*
drif i enskiltes boningar. Ingen skillnad längre i
lef-nadssätt hos börden, rangen, rikedomen och den låga
samhällsställningen, den trångt begränsade
utkomsten. Dä den högättade, den högt uppsatte, den för*
mögne saknade en son, en bror, en vän bland de
olika graderne af befälhafvande, inneslöto härens täta
leder samma föremål för tiUgifvenbet och saknad för
de ringa och obemedlade statsborgarne. Man
behöf-de, i alla samhällsklasser, tid att vänja sig vid
frånvaron — och en frånvaro, der hvaije steg hotade
med stympning och död! — af allt hvad man ägde
kärast på jorden, och denna tid var en period af
jemlikhet i själslidanden, af enformighet i dysterhet,
af suckar och gråt, af böner och välsignelser. Huru
klappade ej hvaije hjerta högt af oro, af fruktan och
hopp, när något budskap anlände från krigets
skådeplats! Och hvilken förtjusning här, hvilken
för-tviflan der, då det betydelsefulla inseglet, som med
af ångest darrande händer bröts, och somliga kände
sin egen ära växa vid tidningen om den deras tappra
anhörige inlagt; andra kände hela sin timliga sällhet
förintas i det hårda ödets slag, som sträckt deras
närmaste till marken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:15:26 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cmjtessin/3/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free