- Project Runeberg -  Huset Tessin under enväldet och frihetstiden. Romantiserad skildring / Del 3 /
233

(1847-1849) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hedvig Eleonoras blick mulnade och af det sätt,
på hvilket hon rörde hufvudet var ej lätt att sluta,
om det innefattade ett tecken till bifall eller
missbelåtenhet. Hon klappade likväl sin sondotter under
hakan och vidrörde hennes panna med sina läppar;
men sedan hon befallt ett ho ffr un timmer att
emot-taga och på sina behöriga ställen förvara
Prinsessornas handarbeten, yttrade hon, efter en djup
suck, till den yngsta: ”Din välmening, kära Ulrika!

har blifvit illa understödd af Hofmästarinnan, som
bort leda ditt arbete. Jag talar icke om utförandet
— det är icke oäfvet — men om sjelfva planen.
Lika litet har jag något att anmärka emot att mitt
namnchiffer är ditsatt, eller att du främst anbragt
årsdagen af den seger, som din store fader, min
framlidne Herr son, glorvördigst i åminnelse, högst
värderade bland alla sina odödliga hjeltedater. Men
huru, i Himlens namn! kunde du få det olyckliga
infallet, barn! att till denna ärorika årsdag foga det
årtal Ti nu skrifva? i Lithanian är dess rätta plats,
men icke bland kära minnen. Konungen, din broder,
figger i blodig fejd med mäktiga fiender och har ej
låtit höra utaf sig allt sedan han drog ihärnad.
Antingen har det således gått honom illa, eller
bekymrar han sig ej vidare om oss. Annorlunda gick det
till i hans högstsal. Herr faders och farfaders tid!

. . . . Men kaffet kallnar, mina barn! låtom oss
sitta ned.”

Och nu tog hon sjelf plats midt i divanen samt
Prinsessorna på ömse sidor bredvid.

Ulrica Eleonora sväljde sina tårar. Farmodren*
skrapa mindre bedröfvade än förtröt henne. Hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:15:26 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cmjtessin/3/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free