Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men och för att underrätta honom, att hon vore
beredd emottaga hans besök, när han behagade
infinna sig.
”Följ mig — yttrade Hertigen till sin gemäl —
si skall jag i ögonblicket afbörda min skyldighet hos
din farmor. Jag har mig nogsamt bekant, att
gumman är grantyckt. Hon skulle vara i stånd att för
isidosatt etikett klaga pi mig hos min stormäktigste
sviger, och hellre stupade jag för en polsk kula, än
jag fingo nigot obytt med honom*
”Jag älskar dig dubbelt för dina tänkesätt mot
min store bror — svarade Hertiginnan, som endast
till hälften genomträngde syftningen af Hertigens ord.
— Men innan jag gör dig sällskap till farmor, måste
du följa mig till någon, som har större rättighet» till
din ömma omsorg.’1
Hedvig fattade Fredriks hand och förde honom
till ett angränsande rum, der den späda frukten af
deras äktenskap slumrade i en vagga.
Hertiginnan lyftade upp barnet, höljde det med
kyssar och räckte det, med moderlig hänförelse, åt
Hertigen. Han gungade några ögonblick barnet i
sina armar, tryckte sin mun mot dess panna och
iterlemnade det tiH modern, som varsamt lade det
ner i vaggan.
Det var ett uppträde af känslor, som hvarken
tolkades med, eller behöfde ord.
Från sin sons vagga begåfvo sig de begge
furstliga makarna arm i arm till farmodern, der äfven
Prinsessan Ulrica träffades. Glädjen öfver Hertigens
återseende var så stor, att man nästan kunnat
qväf-ra honom med omfamningar och plåga honom till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
