Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under det Patkull utsträckes, ropar han till
presten: ”Bed Gud, att han stärker mig i denna
stunden!”
Hagen (till den kringstående, nyfikna men
häpna, menigheten: ”Käre barn! låtom oss troget bedja
ett Fader Vår öfver denna arma menniskan!”
Patkull (bevekligt:) ”Ja, bedjen! bedjen!”
Med rörd stämma läser presten högt ”Fader
Vår”, i hvilken bön hela menigheten, med aflyftade
hattar, andäktigt instämmer.
Bödeln ger i detsamma offret första slaget.
Patkull (ropar häftigt:) ”0, Herre Jesu,
förbarma dig öfver mig!”
Skarprättaren, oförfaren och förvirrad, uttääjer
och försvårar den gräsliga afrättningen, just i kraft
af missförstådd skonsamhet och en oredig känsla af
vördnad för sitt offer, som han ej kan besegra,
im-merfort kallande Patkull ”nådig’ Herre!” Dennes
jem-merskri, mer och mer hesa genom krafternas
afty-nande, skärpas af plågorna vid bvaije nytt slag till
det gällaste tjut, hvilket, trängande genom
åskådar-nes merg och ben, och sönderslitande på samma
gång deras hjertan som deras örhinnor, med plats
skär igenom de kringståendes högljudda utrop af fasa.
På detta sätt blöder och vtider sig offret under
fjorton till femton slag, som lem för lem, bit för bit,
krossa och från kroppen skilja hans armar, händer,
fötter, ben och lår, hvilka blott med skinnet bli
fast-hängande vid bålet. Under dessa afgrundsmafter
qvider Patkull utan uppehåll: ”Jesus! Jesus! i dina
händer befaller jag min anda.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
