- Project Runeberg -  Huset Tessin under enväldet och frihetstiden. Romantiserad skildring / Del 4. Sista delen af enväldstiden /
204

(1847-1849) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Enke-Drottningen: ”Man har sagt mig, att en
mansperson, som icke funnits i staden vid Wår
ankomst hit, nu mera skall vara synlig här och till och

med understått sig, att taga qvarter, der en af min

hofstat är herbergerad: kan ett dylikt, i närvarande
tider, lika brottsligt som farligt, oskick vara möjligt?”
Tessin: ”Om saken varit af den beskaffenhet,
att den ur någon synpunkt förtjent Ers Maj:ts höga
uppmärksamhet, skulle jag visserligen ej försummat,
att sjelfmant derom göra underdånig anmälan. Nu
hade man gjort bäst, att icke i oträngdt mål falla
Ers Maj:t besvärlig med oroande berättelser. Jag

har hållit noggrann och sträng räfst och funnit allt-

sammans bestå deri, att en enka, i hvars hus en af
kammarfruarna är inqvarterad, upplåtit ett kyffe i
egendomen, hvilket är allt för eländigt att kunna
användas för det Kongl. Hofvets behof, åt sin ende
son, som kommit hem på besök från Upsala, der
han studerar och hvarest helsotillstindet aöt hittills
varit fullkomligen godt. En oregelbundenhet var det
visserligen med ynglingens inhysande, för hvilken jag
meddelat en ganska allvarsam skräpa; men dervid
har jag ansett det böra stadna, helst huset är
modrens och hennes önskan att återse sin son icke i
sig sjelf är klandervärd.”

Enke-Drottningen: ”Må så vara; men i alla fall
kan man ej vara nog försigtig, och får ej se genom
fingrarna med något” (93).

Prinsessan (buttert:) ”Kapellmästarn v. Diiben
beklagar sig med fog öfver oginheten att till honom
utlemna det klaver, som hitkommit från Stockholm,
på samma gång som ett par kistor läkemedel till A-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:44:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmjtessin/4/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free