- Project Runeberg -  Huset Tessin under enväldet och frihetstiden. Romantiserad skildring / Del 4. Sista delen af enväldstiden /
263

(1847-1849) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

När dörren öppnades; funno vi rummet fulit af
turkar, som voro i handgemäng med de våra, huller
om buller. Nu blef nog att göra, för att antingen
utjaga eller döda turkarna. Härvid sparade Hans
Maj:t sig lika litet som vi oss, och de turkar, som
ej stupade på golfvet, måste hals öfver hufvud ut
genom dörrar och fönster, i hvilka en del blefvo
qvarhängande döda. Alla fönster besattes nu meé
4, 5, högst 6 man, och med delta lilla manskap
gjorde Hans Maj:t i åtta styfva timmar turkar och
tartarer tappert motstånd, under det Konungen gick
ur det ena rummet i det andra, uppmuntrade
manskapet att hålla stånd, utdelade sjelf ur sin egen
hatt åt oss något hvar krut och kulor, som haa
samlade hop ur de på golfvet liggande dödes
patronkök. När Hans Maj:t roat sig (112i) med detta, så
länge ännu något krut och bly funnos qvar att
upp-hemta, begaf han sig ur salen, hvars dörr han
tillslog, genom förstugan in i Hofmarskalken Dubens
kammare, hvilken blef obesatt, i brist af man&kap.
Jag skyndade efter och fann Hans Maj:t stå mellan
tre karlar, med begge armarna högt upp i vädret
och med väijan i högra handen. Så snart jag
hunnit inom dörren, fattade jag min pistol och sköt ned
den turken, som stod med ryggen åt dörren.
Rummet var så fullt af krutrök, att Hans Maj:t ej kunde
se mig; men då han hörde skottet, vände han,
stillatigande, ansigtet åt mig, sänkte sin högra arm med
värjan och stack tvert igenom den andra turken, då
jag ej var sen att skjuta den tredje turken till döds.
Nu först kände Hans Maj:t igen mig och yttrade:
”Roos! är det ni, som frelste mig?” — rJa, näst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:44:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmjtessin/4/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free