Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nit ett litet stycke bakom gafveln på huset och
turkarne märkte att han ville draga sig undan, rusade
de alla på en gång till, under starkt ropande:
”Lå-"tom oss nu taga dem!” Då Hans Maj:t hörde detta,
skyndade han, för att hinna fram till kanslihuset;
men räkade i detsamma att stapla med fötterna i
sina sporar, sä att han deraf föll öfver ända straxt
vid väggen af Konungens hus. Turkarne ilade nu
fram; en stor hop kastade sig genast öfver Hans
Maj:ts dyra person, bemäktigade sig af honom och
förde honom med sig till staden Bender. Vi öfriga
blefvo äfven tagna till fånga, somlige af turkarne,
andra af tartarerne. Turkarne förde sina fångar till
Bender, och tartarerne sina till Tartariet. Men på
platsen, der vi tilliångatogos, plundrade de oss ända
intill linnet på kroppen. Detta skedde klockan VU1
på aftonen, vintertid, sedan Hans Maj:t och vi, som
hade den nåden att vara närvarande, i fulla åtta
timmars tid från begynnelsen till ändan, genom den
aldra högstes nådiga tillhjelp, redligen och tappert
försvarat oss till det yttersta med 30 man, och
efter vår undersåtliga pligt uppoffrat lif och blod för
Hans Maj:ts höga person emot många tusen turkar
och tartarer.” (113.)
Så länge Roos berättade rådde den djupaste
tystnad, hvilken, nä| han tystnade, förbyttes i ett
sorl af bestörtning, förvåning, beundran. Högt
eg-nades en rättvis hyllning åt det öfvermenskliga
modet; men känslan fann det omenskliga slagtandet
vidrigt, och förståndet fördömde ett vågstycke, på en
gång så mördande och så ändamålslöst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
