Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfriga vägen ha vi ridit, som det egnar och anstår
krigsbussar. Eric Ungern (skämtsamt pekande på
Diiring) föll en gång af mattighet sanslös från
hä-stefh.” (127)
Dtlcker (slår ihop händerna:) ”Men Ers Maj:t
uthärdar allt.”
Carl (tar ur rockfickan en hand full dukater och
ger åt vägvisarn:) ”Se der för besväret. Farväl, min
vän!’’
Vägvisarn, som, under samtalet mellan
Konungen och Diicker, gapande, blängt omkring sig,
stryker hastigt den ludna mössan af hufvudet, klingar i
handen med dukaterna, bugar sig ända ned till ga*
tan och går.
Åtföljd af Diicker och Döring, förfogar Carl sig
upp i guvernörens rum.
Diicker (som med oro och deltagande iakttagit
Konungens hallande gång:) ”Ers Maj:t har svårt att
gå! Ers Maj:t måtte väl ej ha skadat sig?”
Carl (likgiltigt:) "Lappri! Kanske ett skafsår på
benet, ingenting annat! Och det är just icke att
förundra sig öfver, då jag på mer än åtta dagars tid
icke haft stöilarna af foten, under en ridt af hundra
tyska mil. Nu vill jag, till en böijan, göra mig qvitt
den här. (Lyfter den svarta peruken af hufvudet
och slänger den vårdslöst ifrån sig.)
Diicker: Ers Maj:t tillåter mig väl, att skicka
efter en fältskär, för att undersöka och taga vård om
skadan ?
Carl: ”Allt för gerna, med vilkor likväl, att ni
på samma gång skickar efter en skräddare, som ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
