Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
san; hvaremot han med synbar ömhet omfamnar den
unge Hertigen.
Sedan desse tagit afträde, går Carl ut i yttre
rummet. Alla der resa sig hastigt upp, utom en
man, som, sittande på en stol längst borta vid yttre
dörren, djupt insomnat. Förundrad, frågar Carl hvem
det är, men förbjuder att väcka honom.
Man upplyser, att det är köpmannen i Malmö
Suell, insatt på slottet derstädes, för det att han dolt
undan en del af sitt silfver vid den påbudna
förmögenhetsbeskattningen. Hans unga, ovanligt vackra
hustru har några dagar förut varit i Lund och gjort
knäfall för Hans Maj:t, med bön om mannens
ställande på fri fot, men fått afslag; dock erhöll Suell
tillstånd, att under bevakning sjelf få föras till
Konungen; det hade nu skedt, och ryttaren, som följt
Suell till Lund, står i rummet utanför.
Carl går sakta bort till den sofvande, som håller
sin böneskrift i handen, tar papperet, sätter sig vid
ena skrifbordet och tecknar på skriff^n: ”Bifalles.
CAROLOS”. Sedan befaller han, att papperet skall,
hopviket, återställas Suell, som derefter skall väckas
och tillsägas, att hvarken han, eller hans böneskrift
mottagas af Konungen. ”Skrif genast — tillägger
Carl skämtsamt åt en af Sekreterarne — ett handbref
till kommendanten i Malmö, att han vid Suells
återkomst dit yrkar få se sjelfva böneskriften, och laga
så, att detta bref hinner fram, innan Suell” (155.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
