Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hessen Cassel Ulrica Eleonora har för nSgon kort
tid här tagit sin bostad.
En vacker dag rider en fremling, hvars blå
slängkappa fladdrar långt båkom hästens länd, i
sporrstreck fram till slottets stora ingångsport, der han
stadnar och med en öfvad ryttares vighet, kastar sig
af hästen, kring hvars betsel den hvita fradgan
stänker ... Fremlingen, som i detsamma blir varse en
af hofvets betjening, klädd i ett Hessiskt livré,
vinkar denne till sig och tillsäger honom, höfligt men
bestämdt, att taga emot hästen och leda den i stallet.
Hofbetjenten (spotskt:) ’’Jag är i H. K. H.
Arf-prinsessans tjenst och behöfver ej ta emot
befallningar af någon, som ej hörer till hofvet.’’
Fremlingen (med ljungeldsblick och
thordöns-stämma:) ”Lyd! Det är Hennes Kongl. Höghets vilja
och min befallning.”
Han kastar tygeln från sig på hästens hals och
går skyndsamt in i slottet. Hofbetjenten, under
inflytelsen af det befallande i fremlingens ton och
hållning, och med förvåning lyssnande på slamret af
hans långa jernsporrar, hviiket sälsamt sticker af
mot det i strumpor och skor trippande hoffolkets
tysta fjet, tager vård om hästen, som han leder till
stallet.
I yttersta salen möter fremlingen händelsevis
Emerentia von Diiben, djupt sorgklädd. Höfligt ber
han henne visa sig vägen till Arfprinsessans rum.
Vid ljudet af denna stämma studsar Ulrica Eleonoras
Hoffröken; men då fremlingen i detsamma slänger
af sig hatt och kappa, störtar hon på knä och
utbrister, med hopknäppta händer: "Jesus, Hans Maj: t!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
