Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Följ mig till min syster! — fortfar Carl, mildt
i både röst och åthäfvor — Jag hoppas, att hennes
helsa är god.”
”Ja, Gud ske lof, Allernådigste Herre! —
svarar Fröken Diiben. — Och låge Hennes Kongl.
Höghet än i dödens käftar, skulle glädjen öfver Ers
Maj:ts ankomst göra henne frisk i ögonblicket.”
Fröken Diiben, som skall visa Konungen vägen
till Landsgrefvihnans rum, har svårt att följa honom,
och han makar henne sakta undan, då hon är i
begrepp att öppna dörren till Prinsessans kammare.
Knappt hinner Carl öfver tröskeln, innan han
med utropet: rO min syster!” utbreder mot Ulrica
Eleonora sin famn. Hon vill kasta sig för
Konungens fötter, men ban hindrar det och trycker henne
med ömhet mot sitt bröst.
Under stum förtjusning försvinna minuter.
Derpå följa samtal. De höga syskonen taga plats
i en soffa. Ulrica Eleonora bär djup sorgdrägt
efter Enkedrottningen.
Carl: ”Det är mera än femton år sedan vi sist
sågo hvarandra, Mon c os ur! Under dessa lustrer
ha stora förändringar timat. Nu nyligen har vår
goda farmor lemnat oss. Förut stupade på ärans
fölt vår tappre svåger och hans gemål
Hedvig.... vår älskade Hedvig! .... äfven hon är borta!
(Gömmer ansigtet några sekunder i sin
näsduk.) Du endast återstår mig, Ulrica! du och vår
systerson”
Ulrica Eleonora (hastigt:) ”Och min gemål, hvars
vördnad och tillgifvenhet för Ers Maj:t icke kunna
med ord beskrifvas.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
