Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
engång föl’ alla slå tankarna på thronens delningar
hågen.
”Vore jag dock riktigt säker på, att min gemål
äl&kade mig lika uteslutande och evigt, som jag
älskar honom — fortfor Ulrica Eleonora — så finns
ingen uppoffring nog stor, hvartill jag ej för hans
dkull är i stånd, och ingen lycka, ingen ära, som
jag ej gerna vill dela med honom.”
Under dylikt joller om användandet af en makt,
som ännu icke fallit i hennes händer, förflöt en stor
del af dagen. För att undandraga sig hofvets
blickar, så länge konungens död skulle förblifva en
hemlighet, dröjde hon, föregifvande någon opasslighet, i
diet längsta att lemna sängen. Hon lät tilf och med
gifvä sig mat i sofrummet, der bordet dukades blott
för henne sjelf och Fröken Duben. Meii knapt var
deras måltid slutad, då Öfver-Ståthållaren lät anmäla
sig till företräde, tillika med en officer, som i ett
högst vigtigt ärende var skickad från Arfprinsen af
Hessen.
Vid talismanen af detta kära namn sprungo alla
dörrar upp i kungshuset, och innan Emerentia von
Dtiben ens hann uttala något ”men,” hade Ulrica
E-leonora gifvit befallning, att Taube och den
främmande officeren genast skulle insläppas.
De inträdde också medan Prinsessan, efter
måltiden, i ett djupt fat af. silfver tvättade sina händer,
öfver hvilka Fröken Diiben hällde vatten ur en hög,
sirligt arbetad silfverkanna.
”Jag har den nåden föreställa General-Majoren
Kennet”, tog Öfver-Ståthållaren till ordet, hvarvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
