- Project Runeberg -  Huset Tessin under enväldet och frihetstiden. Romantiserad skildring / Del 5. Huset Tessin, (sednare tidskiftet) under frihetstiden. Första (5:te) delen /
31

(1847-1849) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dra, om hon endast skött nålen och lemnat vården
om spiran åt det andra könet.”

Fröken Diiben (i hotande ton och ställning:)
”Prins!”

Hertigen: ”Ni är af annan tanka, ni, Fröken
Diiben! kan jag märka. Och det är helt naturligt.
Er befattning inskränker sig väl till att vid
högtidliga tillfällen bära upp manteln; men som trogen
undersåte och framför allt tillgifven tjenarinna,
undandrar ni er ej eller att hjelpa till att bära spiran, ’ om
den skulle befinna sig i tröttnande händer."

Fröken Diiben (stött:) ”Om Ers Höghet ej
byter om ton och samtalsämne, så går jag min väg,
lemnar Er ensam qvar här och anmäler orsaken för
Hennes Maj:t.”

* Ulrica Eleonora, i det hon från sina inre rum
träder ut i förmaket, slungar vredgade ögonkast på
Hertigen och yttrar, utan att helsa: ”Hvilket
hög-Ijudt tal, hvilket oskickligt buller i mina rum, så
nära der jag sjelf vistas! Är det på detta sätt en
Hertig af Holstein vågar nalkas Sveriges DrottningV*
Hertigen närmar sig, för att kyssa Ulrica
Eleonoras hand, hvilken hon hastigt drar undan.
Fröken Diiben gör åt henne hemliga tecken af bifall.

Hertigen (brydd:) ”Jag har ej haft den äran
råka min nådiga moster sedan vi gjort den
oersättliga förlust, som aldrig nog kan beklagas. . .”

Ulrica Eleonora (faller i talet:) ”Jag känner det
djupt, utan att behöfva derom påminnas. Det vore
mig kärt, om han uppförde sig så hädanefter, att
min högstsal. Herr broders minne sluppe de
rättsinnades klander för sin myckna godhet mot honom.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:45:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmjtessin/5/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free