Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åttonde kapitlet.
”Nå, min käre Sigismund! hvilka upptäckter har
du gjort, för min räkning, välförståendes? — yttrade
Arfprinsen af Hessen, skämtande, till
Hofstallmästa-ren Wiebel, som Fredrik med ena handen klappade
på axeln, under det han med den andra tog honom
under hakan, upplyftade hans hufvud och blängde
honom i ögonen. — Ar Stockholm den enda
huf-vudstad i verlden, der kungligt blod och fullvigtiga
holländska dukater ej förmå att undanskjuta rigeln
från någon enda sängkammardörr hos det täcka könet?”
”Om Ers Kongl. Höghet sjelf behagade
underhandla tror jag nog, att flera än en amazon skulle
dagtinga — svarade Wiebel — men ett stackars
ombud kan föga uträtta i sådana saker, och får
emellanåt vara glad, att utan blodviten och med ögonen
i behåll rymma fältet.”
Prinsen skrattade. ”Ett hårdt luftstreck gör hårda
hjertan, märker jag — återtog han. — Eller kanske
rättare : när Fursten $r af is kan man ej begära mer
värma hos undersåtarne. Det är mina högstsal.
Herrar, svåger och svärfader, som afkylt de svenska
fruntimrens blod. Förut var det ej på samma sätt;
men också lefde hvarken Carl Gustaf eller Gustaf
Adolf söm* munkar.”
”Men begge voro Sveriges regerande Konungar
anmärkte Wiebel.
Prinsen spratt till, liksom träffad af en elektrisk
stöt. ”Du har rätt, Sigismund! ~ sade han, lång-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
