Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för andra gräfver en grop, sjelf faller deruti. Bin
syndiga önskan, att Emerentia Dubens vagn skulle
stjelpa, har i stället slagit in på dig sjelf.”
"Åtminstone — brast Hedvig lifligtut, under det
en lågande rodnad färgade hennes kinder — är jag
öfvertygad, att Kapten Schwerin icke för hennes skull
uppehållit sin resa.”
Grefvinnan fixerade genomträngande sin
stjuf-dotter, och yttrade långsamt och med visst allvar i
tonen: ”Kapten Schwerin är en allt för belefvad ädling, att
icke visa uppmärksamhet och bispringa hvilket
nöd-stäldt fruntimmer som helst, och en allt för klok
man att försumma tjenstaktighet mot en person, som
hans Drottning hedrar med sin höga bevågenhet.”
Hedvig aktade sig att svara högt; men i djupet
af sitt hjerta hade hon ett inkast tillreds mot både
den ridderlighet och det klokskap, stjufmodern
tillerkände den man, som händelsen gjort till hennes
beskyddare.
Vid sjelfva kröningshögtidligheterna och derpå
följde bankett blef Hedvig af sina skråmor i ansigtet
hindrad att närvara. De stunder det .var Schwerin
lofgifvet att hålla sig updan, höll han Hedvig
säl-skap i hennes enslighet; ty festligheterna fordrade
hennes anhörigas närvaro. Hon kunde, utan att
fela mot konveniensen, eniottaga dessa Schwerins
besök, emedan i Upsala den tiden fanns en åldrig
en-kefru af Grefvinnan Horns ungdomsbekanta,
behäftad med ett eldmärke på ena kindbenet, hvilken
deraf var blifven skygg att visa sig i stora samqväm,
och som dessa dagar hos Hedvig företrädde mors
ställe. Hennes fromma lynne och stilla väsende vo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
