Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oeh der både ord och gerningar äro underkastade
förtydning.”
Med stum förvåning fixerade Poniatowsky
Prinsen, hvilken, efter ett kort uppehåll, gaf samtalet
annan vändning och lemnade honom, med några
likgiltiga ord och ett bevågat småleende.
”Hvad skall detta betyda? och huru förklara del
gåtlika, det motsägande i Hans Kongl. Höghets
yttranden? — utlät sig Poniatowsky till Regerings-R&»
det Sandberg, när de under aftonens lopp fingo
tillfälle att samspråka mellan fyra ögon i ett från
samqväms-cirkeln aflägset rum. — Jag inser, att jag här trampar
på en i alla afseenden helt och hållet främmande
mark. Vägled mig derföre, Herr Regerings-Råd!
på det jag ej må slinta eller gå vilse.”
”Hans Exellens Wellingk, min välgörare, har
befallt mig tillhandagå Herr Generalen med samma
nit som honom sjelf — svarade Sandberg — och
Herr Generalen kan derföre tryggt lita på min
beredvillighet. Men, förtroende mot förtroende, saken
är ömtålig och ställningen kinkig. Ett obevakadt
uttryck kan lända till förderf, och Generalen måste
ge mig sitt hedersord, att icke för någon yppa hvad
jag nu har att förtälja.”
”Det lemnar jag Herr Regerings-Rådet med
nöje,” genmälte Poniatowsky, i det han gaf Sandberg
ett handslag.
”Nå väl — återtog denne — Herr Generalens
landsman General Urbanowitz, har kanske blottstält
sitt rykte och ganska säkert ådragit sig mångas
ovilja för det lama motstånd han gjort fienden, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
